Time for solitude

Nu har jag börjat komma tillbaks i vardagen igen efter semester och sommarjobb. Denna veckan har varit mins sagt omskakande och min framtid känns ganska osäker på många plan. Jag är dock medveten om att jag inte är ensam över att känna att det är turbulent just nu. Vi är många som på olika sätt har det tufft i dessa osäkra tider. Jag tror också att många liksom jag tidigare under året hade hoppats på att vi under hösten kunde återgå till något slags normalläge. Även om det känns som att allt börjar återgå lite mer till vardagen som det var innan vi drabbades av pandemin så så känns det samtidigt som att det är en bra bit kvar till att allt blir som det var tidigare, för att inte tala om vad denna kris kan ha med sig för effekter på oss i efterhand. Samtidigt ser jag det även som att det kan komma något positivt ur det här, att vi i denna kris får möjlighet att reflektera över hur vi vill leva våra liv framöver.

Den här veckan börjar ganska olyckligt för mig, på måndagen ramlar min son Jack på skolan. Jag hämtar honom på skolan och vi besöker vårdcentralen akut. Han får ett jack vid ögonbrynet som behöver plåstras om.
På tisdagen halkar jag i en trappa och slår mig så illa att det börjar blöda rejält från armbågen. Jag besöker samma vårdcentral som under gårdagen och lyckas få en akut tid idag med.
Min son har börjat första klass nu och det är mycket att tänka på speciellt i dessa lite annorlunda tider. Min jobbsituation har varit/är osäker. Jag har jobb på deltid och har ytterligare ett nytt jobb på gång men att jobba som timvikarie är osäkert.  Jag har ju dock själv valt detta eftersom jag inte vill ha en fast anställning (även om det kanske hade varit det smartaste i dessa tider).

Under torsdagen får jag ett mycket negativt besked från min a-kassa ett beslut jag väntat på i 5 månader som tillfälligt får mig i gungning och som får mig att tappa allt hopp inför framtiden då detta innebär att jag inte kommer få in de pengarna jag fick lägga ut när jag var deltidsarbetslös i april och maj (innan mitt sommarjobb i juni).
Jag var beredd på att jag skulle kunna få lägsta ersättningen men får reda på att jag kommer att få mycket lägre än så. Detta på grund av att a-kassan kommit fram till att jag inte jobbat heltid. Trots att uträkningen av arbetstimmar blev blev minst 100% arbetad tid i månaden medräknat med både företaget och extrajobbet (inklusive alla oavlönade timmar i företaget som också är godkända att räkna med) så kan detta ändå inte räknas med på grund av olika regler från a-kassan.

En massa stresstankar kommer upp.  Jag ser framför mig hur jag måste jobba mycket för att betala tillbaka de pengar jag lånat av mig själv. Hur skall jag nu kunna få tid för för att ta hand om mig själv med stillhet och inspiration och för att utveckla företaget som jag kämpat så hårt för. Hur kommer detta påverka mitt föräldraskap om jag inte får tid till att varva ner. Skall jag bara släppa mina drömmar nu. Tårarna trillar ner för kinderna. Tänker också på att vi troligtvis måste flytta också om 3-4 månader och hitta en ny bostad men det orkar jag egentligen inte tänka mer på just nu.

Jag känner hur jag under veckan gått igång på vissa stressfaktorer. En sak som stressat mig är relaterat till att min son börjat första klass. Det är mycket att hålla reda på, det är rörigt och vissa saker har fungerat mindre bra på bra på skolan. Olika restriktioner på grund av corona har gjort vissa moment krångligare än nödvändigt. Jag har stressat upp mig och har haft svårt att somna vissa kvällar på grund av detta.
När jag frågat mig själv varför jag känner stress har jag kommit fram till att det bottnar i kontrollförlust. Jag känner att jag inte helt haft kontroll över situationen. Jag får till mig att det handlar om att jag måste våga släppa på kontrollen och lita på att allt blir bra för min son.

Men så kommer fredagen och allt börjar kännas lättare igen. Blir påmind om hur viktigt det är att jag får min vila och och noggrant följer mina rutiner med meditation mm. När jag är i balans så blir det mycket lättare att tänka klart och känna tillit till att allt kommer att ordna sig. Ibland händer det saker som gör att balansen tillfälligt kan rubbas och då gäller det att snabbt återgå till rutiner och vanor så fort allt lugnat ner sig lite.  Jag tänker också hur otroligt viktigt det är speciellt i dessa lite oroliga tider att kunna stänga ute bruset från omvärlden om så bara för en liten stund. När vi tar tid för oss själva i stillhet utan några skärmar återknyter vi oss till den vi är, där vi kan hitta en plats i oss själva fri från stress och negativa tankar som kan tynga ner oss. Detta kan vi göra genom meditation eller i ett mer aktivt meditativt tillstånd som skapande av olika slag.