I’m coming home to the place where I belong

En fredag under sommaren åker jag till Varberg för att delta på en festival som heter ”Hallifornia”. Där lyssnar jag till en vacker konsert med Kevin James. Efter spelningen börjar jag prata med folk från olika länder som är på ett retreat i Falkenberg (som hade börjat tidigare under samma vecka). ”You should join us” säger killen från Danmark. Jag får prata med en av lärarna och bestämmer mig senare under kvällen för att jag vill vara med från lördagen. Jag tänker dock för mig själv att det känns lite galet att bara ge mig iväg på något där jag inte känner en enda människa, men känslan jag fick i kontakt med dem som var på retreatet gör att jag ändå bestämmer mig för att följa min intuition.

När jag anländer på lördagsmorgonen känner jag direkt ett lugn när jag kliver in i yogasalen. Efter första yogapasset tar jag fram mobilen för att betala för retreatet. Då ser jag att de ringt mig från jobbet. Min kollega säger att det är kaos och att jag måste komma in. Det blir oerhört svårt att ta ett beslut (eftersom man egentligen inte får tacka nej till en inbeordning) så jag säger att jag får återkomma. Jag skickar till slut ett sms och förklarar att jag inte mått helt bra och att jag verkligen behöver denna vilan.  Jag känner så starkt att jag inte kan säga nej till mig själv nu. Samtidigt skapar detta beslut oerhört jobbiga känslor inom mig och under hela lördagen upplever jag därför en låggradig oro i min kropp. Obehaget försvinner dock när jag går djupt in i de olika övningarna under dagen, i nuet får de jobbiga tankarna inte något fäste. Under den frigörande dansen rör jag mig i takt till musiken och är helt närvarande i min kropp. Under musik och sångstunderna känner jag en stark närvaro genom sången.

Vid lägerelden på kvällen känner jag mig så berörd av alla intryck och allt fint jag fått uppleva. Platsen jag är på är också så otroligt vacker, både trädgården och naturen runt omkring. Gemenskapen jag upplever är så varm, jag känner mig sedd och upplever en stark kärlek i mig själv som också speglas i mötet med de andra. Under hela lördagen har det också serverats helt fantastisk god vegetarisk mat som förhöjer hela upplevelsen. Allt känns bara så rätt, som att det verkligen var meningen att jag skulle komma hit.
När jag kommer till yogasalen på söndagsmorgonen känner jag mig sårbar och omtumlad, gårdagens upplevelser har påverkat mig djupt. Jag känner ett behov av att röra på mig så jag rör kroppen sakta till musiken som spelas före dagens första yogapass. Jag börjar gråta och känner starkt en sorg som vill komma till uttryck. Jag är ledsen för att jag utsatt mig själv för att ha jobbat så hårt (på mitt nuvarande jobb som jag varit på i nio månader).  Plötsligt hör jag texten från en låt som spelas i yogasalen ”I´m coming home to the place where I belong”.  Jag känner hur jag släpper taget och kommer hem till mig själv igen. Den oro som jag kände under gårdagen är nu helt borta. Jag känner att jag inte kan gå tillbaka till mitt liv som det var förut. Jag upplever så starkt att jag måste sluta på mitt jobb och följa min sanna väg igen.

Den kommande veckan har jag semester, under ca tre dagars tid befinner jag mig som i en slags kärleksbubbla. Jag sjunger på de fina sångerna som vi sjöng på retreatet. Jag känner en lycka inombords och blir rörd till tårar av de fina minnena.
Efter några dagar under min ledighet börjar jag komma ur min bubbla, då börjar det kännas jobbigt för jag vet ju att jag måste göra något åt min situation. Jag funderar fram och tillbaks och försöker påminna mig om att det handlar om att släppa på kontrollen. Tillslut blir det ändå som att den logiska delen tar över, därför ställer jag in mig på att jag skall jobba den tiden ut som vi tidigare kommit överens om, men jag lovar ändå att jag skall vara sann mot mig själv så jag tar ett samtal med chefen och säger precis som det är.
Samtalet blir inte riktigt som jag väntat mig men det leder till ytterligare två samtal. Nu får jag tid till att tänka igenom om jag verkligen vill/orkar jobba kvar tiden ut (som vi kom överens om från början).  Till slut kommer vi gemensamt överens om att jag skall arbeta september månad ut och att jag under den sista månaden till viss del kan slutföra mitt uppdrag. Att jag skulle sluta visste jag ju egentligen redan direkt efter retreatet men det tog lite tid att ta ta till mig beslutet fullt ut.

När jag nu blir arbetslös i oktober kommer jag inte att söka en massa nya jobb utan låta mig få vara arbetslös ett tag och fundera på hur jag vill gå vidare med allt. Nu är det dags att kliva ut i ovissheten igen men lyssna på den inre rösten och lita på att den kommer att visa mig den rätta vägen.  

 

Länk till Bella som var en av lärarna på reteratet. Hon undervisar för övrigt i Anahata Yoga.

https://www.instagram.com/earthlingbella_/

De har även ett retreat nästa sommar på Sörby retreat center