Stilness Speaks

/i , , ,

Tempot är ofta högt för många av oss och vi har många åtaganden i livet. När vi väl får lite ledighet är det därför viktig att vi tar oss tid för återhämtning. Samtidigt kan detta vara lite utmanande eftersom vi då kanske känner att vi vill hinna umgås med våra nära och kära. Då gäller det att hitta en balans mellan görandet och varandet.

Under min lediga tid kring jul och nyår har jag varit i ett långsammare tempo. Förra veckan började allt sakta dra i gång igen och jag har känt ett visst motstånd mot att lägga i en högre växel. Jag har bara velat stanna kvar i detta lugnare tempo.
Samtidigt känner jag starkt att även fast jag behöver jobba disciplinerat då jag snart skall starta upp företag igen så har jag tillit till att jag kommer kunna ta med mig den här lugnare takten även in i vardagen. Detta blir min vision för 2023, att leva ett mera hållbart liv. Samtidigt är jag väl medveten om att jag behöver träna på detta. Att det inte går att skifta ett beteendemönster över en natt, jag behöver ha tålamod och tillit när jag faktiskt faller tillbaks i gamla mönster.

Min ledighet börjar ganska lugnt. Strax efter jul blir jag sjuk, även om det är lite tråkigt att inte kunna hitta på saker med familjen som var planerat blir det skönt att allt blir mera stillsamt, jag skall ingen stans. De dagar min son är hos mig blir också lugna, även om jag är trött så sjunker febern emellanåt och då har jag mer ork att göra saker tillsammans med honom.
Veckan efter på onsdagen åker jag och min son till Dahls Rostock i Mellerud till min mammas stuga. Vi har längtat så efter att få komma hit. Vi är mestadels i stugan, eldar i brasan läser och spelar spel, vi har det så skönt. En av dagarna tar vi oss också ut på en promenad i det snötäckta landskapet.  Är utloggad under dessa dagarna och känner hur rogivande det är. På fredagsmorgonen lämnar jag min son hos sin pappa. Denna vistelsen i Mellerud blir lite av en förberedelse för att gå in ännu mer i tystnad.

Promenad i Dahls Rostock.

Tidigt under lördags morgonen åker jag ut till Gråbo till Skyrsjönäs Reterat för att delta i en helg av stillhet. När jag kommer fram sitter deltagarna redan i meditation vilket gör stämningen fridfull. När jag sätter mig ner tittar jag ut genom de stora fönstren och njuter av den vackra utsikten, denna plats ligger lite längre in i skogen och huset är är omgivet av sjö och natur. Känslan blir att det är enklare att komma in i ett tillstånd av rofylldhet. Det finns ingen el eller rinnande vatten vilket gör att upplevelsen blir närmare naturen och en känsla uppstår av att komma ifrån det vanliga samhället.

Dagen efter på morgonen tar jag med mig en spann ut och tvättar av mig lite snabbt med det samlade regnvattnet. Upplevelsen i naturen gör att jag får en förnimmelse av att jag kanske hade kunnat leva så här. Under lördagskvällen bastar vi och jag får pröva på att vinterbada för första gången. Bastun ligger precis vid vattnet. Jag tar först ett ganska snabbt dopp, känner hur kylan tar över och jag spänner mig i hela kroppen och får inte den upplevelse jag hoppats på. Jag bestämmer en stund senare att ta ett dopp igen men denna gången med guidning. Det blir oerhört utmanande även denna gång, jag känner hur kylan griper tag i mig och jag får en tanke av att jag inte kan hantera detta, men med hjälp av guidning så klarar jag det till slut. Den här gången tar jag det långsammare. När jag tillslut släpper på spänningarna i kroppen känner jag hur det rusar genom hela kroppen. Det blir en så häftig upplevelse. Under helgen sitter vi mycket i meditativ tystnad, vi gör olika andnings och närvaro övningar. Det blir många fina och djupa möten. Det är sårbart, vackert och frigörande. Vi äter vegetarisk mat som är lagad från grunden vilket förgyller hela upplevelsen.

På detta retreat ombads vi första dagen att stänga av mobilen (eller att endast använda telefonen vid viktiga angelägenheter). Det känns så viktigt att koppla bort sig från allt stimuli som vi så ofta omges av (att lägga ifrån sig mobilen på ett retreat borde vara standard men där är långt ifrån alltid så).

Under det här retreatet känner jag hur mina egna drömmar ännu mera väcks till liv över att bo närmare naturen. Under ca ett års tid har jag redan levt närmare min dröm då vi för ca ett år sedan lämnade storstan för att flytta till Jörlanda. Nu börjar en annan dröm mer och mer att uppenbara sig. I Jörlanda har jag varit nära naturen men själva boendet har varit i en lägenhet. Min stora dröm är att ha ett litet hus mitt i naturen. Kanske kommer vi tillbaks till Jörlanda igen för att förverkliga denna drömmen. Om ca två veckor lämnar vi Jörlanda för att flytta tillbaks till Göteborg igen. Även fast jag känt att jag hittat hem här i Jörlanda och nu behöver lämna allt det här så kan jag bara känna tacksamhet över allt vi fått uppleva, alla dessa fantastiska upplevelser i naturen. Att vi fått känna på hur det är att bo på landet. Om mina framtida drömmar, att bo ännu närmare naturen kommer jag att skriva om i ett senare inlägg.

 

Hur har din ledighet varit under storhelgerna?

Har du fått tillräckligt med återhämtning?

 

Översta bilden från Pixabay.

 

Måste vi bli sjuka eller hamna i en kris för att vi skall hinna stanna upp?

/i , , , , ,

Den senaste tiden har jag fått ett ”uppvaknande” Det som fick mig att stanna upp var bland annat några fina möten med en person. Han sa till mig att du bara springer, det går inte att nå dig. På något sätt var det som att det han sa väckte något i mig, inte med en gång men ganska snart därefter.
Jag tror kanske att jag var extra mottaglig just då eftersom jag var lite i en kris under några veckor, det var en turbulent tid med en stor ovisshet om framtiden. Jag lever fortfarande till viss del i ovisshet men det är ändå som att saker har klarnat lite.
I denna kris har jag fått reflektera hur jag egentligen vill leva mitt liv. Jag har i många år känt att jag inte riktigt hinner med som att jag hela tiden ligger efter, vilket resulterat i att jag inte känt att jag riktigt har tid för vänner, speciellt inte för att träffa en partner, att jag inte har tid för att verkligen leva.
Även om jag samtidigt känt/känner att jag lever mitt drömliv nu att jag får göra det som känns meningsfullt osv (även om saker och ting har förändrats till viss del pga det rådande tillståndet med pandemin) så är det ändå som att jag inte lever fullt ut på grund av mitt jagande av tiden.
I denna kris väcktes frågor som jag nu bär med mig som följande:

Hur djupt har insikten om att jag behöver förändra mitt liv landat i mig denna gången?

Även om det känns väldigt starkt att jag verkligen vill förändra mig, kommer jag att klara det? Jag har sagt det förr och trots detta ändå fallit tillbaka i det gamla spåret.

Nu när jag stannat upp igen funderar jag på vad som krävs för att jag verkligen skall fatta på djupet.

Karin Björkegren Jones säger i sin bok ”Ett stressfritt liv”.  Måste vi bli utbrända, få cancer eller bli kroniskt sjuka för att vi skall förstå hur viktigt det är att inte låta stressen ta över livet?
Karin berättar själv om när hon fick en cancerdiagnos som gjorde att hon bokstavligen fick punka mitt i livet och tvingades stanna upp. Hon tvingades ifrågasätta sin riktning och sina val.
Samtidigt reflekterade hon över följande: Hur lätt är det att med sakta steg gå emot strömmen som rusar mot en? Att låta andetagen fortsätta att vara långsamma och djupa fastän allt runtomkring dig snurrar i en allt snabbare rytm?

För ca åtta månader sedan skrev jag ett inlägg om att jag hade hamnat i en kärlekssorg
(se länk längst ner till min sida Medveten Hälsa). I detta sårbara tillstånd väcktes även annat inom mig, som i sig ledde till att jag verkligen började ifrågasätta hur jag levde mitt liv.  Jag kände att jag allt för länge hade levt i ett för snabbt tempo och att jag behövde göra något åt saken.

Jag ställde mig då frågorna. Hur vill jag leva, hur vill jag känna mig?

När jag nu tänker tillbaka på den här tiden tiden så varade min lugnare tid trots allt inte så länge.

När jag nu återigen hamnade i ytterligare ett uppvaknade så kände jag en viss besvikelse över att jag då för ca åtta månader sedan inte tog tag mer i livet då och gjorde de förändringar som kändes sanna för mig.
Samtidigt minns jag också var jag befann mig just då. Jag hade nyligen startat mitt företag så det var mycket som skulle hinnas med och tempot var oerhört högt, så efter mina lugnare veckor var det som att jag ganska snabbt kom in i mitt gamla invanda tempo igen (men under tidens gång så gjorde jag trots allt flera förändringar lite i taget för att skapa mig ett mera balanserat liv).

Även om jag inte lyckades göra den där djupgående förändringen som behövdes så tänker jag nu att det kanske där och då såddes ett frö om en annan verklighet (ett lugnare tempo som jag även tidigare i perioder varit i kontakt med).
Ibland kan det ta tid att förändra något, det kanske måste ske i flera omgångar (kanske under flera år) innan man förstår.
Som med alla förändringar så är det viktig att inte slå på sig själv för att man inte lyckas med det på en gång eller för att det tar lite tid innan man på ett djupare plan kan ta till sig det nya.
Jag tänker att ett avgörande steg vid stora förändringar kan vara att ta hjälp på vägen. Själv går jag ett coachande program där jag regelbundet blir påmind om det som är sant i mig.

I den rådande situationen som pågår just nu är det många människor som har det tufft, folk är sjuka och en del kanske har någon anhörig som är mycket sjuk (och som kanske till och med har mist sitt liv). Många är arbetslösa eller permitterade på grund av den ekonomiska krisen.
I allt detta känner jag ändå så starkt att trots allt tufft som vi människor tvingas möta så har den rådande situationen inte bara fört med sig något dåligt utan även något positivt.
Nu när så mycket har ställts in och istället skjutits på framtiden, när hela samhället gått ner i varv får vi en tid där vi naturligt kan gå ner i tempo och börja ifrågasätta våra liv.

Det är nu vi har  en chans att verkligen stanna upp.

Vill/vågar du ta den chansen? Eller hittar du nya saker att göra för att slippa känna efter hur du lever ditt liv?

Länk till inlägg på medveten hälsa:
https://www.facebook.com/318417455687674/photos/a.323899641806122/446507132878705/?type=3&theater