Nature is calling me home

Detta inlägg handlar om en stark längtan. En längtan jag haft inom mig i över 5 månaders tid, så mycket känslor och tankar som velat uttryckas men som inte kunnat sorteras ut förrän nu. Min starka längtan handlar om naturen och till mer stillhet i mitt liv Det hela tror jag började någon gång i maj/juni. Först började det lite mer stillsamt för att sedan stegras till en nästan desperat längtan efter naturen och stillheten, en slags ” deep calling from Mother Nature”. I min starka längtan kände jag nästan att jag ville flytta långt ut i skogen med min son och bosätta mig där, allt för att få uppnå stillhet, rofylldhet och ”solitude”

Att jag så starkt upplevde denna längtan tror jag delvis kom för att jag så länge levt ett liv  ”out of alignment” (där jag ej följde mitt hjärta). Min själ skrek helt enkelt efter ett annat liv, ett liv mer i enlighet med min sanna röst och mot ett lugnare tempo. Sen december förra året (tills 30 sept 2021) arbetade jag på en arbetsplats där jag ofta upplevde stress. Arbetsplatsen kantades av en hög sjukfrånvaro vilket bidrog till att ledig personal ofta kontaktades även på fritiden, vilket självklart gjorde det svårt att släppa arbetet även under lediga dagar.

Min längtan handlar också om att få uppleva mer av naturen. När jag går i skogen hämtar jag hem mig själv. Under sommaren kände jag ett stort behov av att vara själv. När jag hade min barnfria vecka och var ledig från jobb tog jag mig ut ensam till naturen vid flera tillfällen. Jag gick i skogen satte mig vid vattnet, badade i sjön och njöt så av naturen. De gånger jag fick sitta helt ensam var helt fantastiska. Jag hade nästan dåligt samvete över att jag umgicks så lite med vänner, men den lilla tid jag hade kvar efter arbete osv behövde jag för mig själv. Men när jag var i skogen i stan eller strax utanför storstan hörde jag dock ofta ljud från vägen. Även om jag kunde känna stillhet så kände jag ändå hur en längtan fanns efter ännu mer tystnad. Jag fantiserade om att få ge mig ut på en längre vandring alldeles ensam långt borta från stadens brus. Jag längtade efter att få gå i skogarna i Mellerud (som jag gjorde under min egentidsvecka i juni ). Jag längtande också efter att inte behöva se en massa hus och bebyggelse när man kommer högt upp på exempelvis ett berg.

I början av september när det fortfarande  var varmt fick jag äntligen tid att ta mig ut till mitt favoritställe vid ett tjärn i Landvetter där det garanterat ges möjlighet att vara ensam i tystnad. I oktober åkte jag iväg några dagar till Mellerud, där promenerade jag i skogarna vid Kroppefjäll. Tystnaden där var helt magisk. När jag kom till en utsiktplast såg jag ängar och några enstaka hus (istället för storstaden) en känsla av rofylldhet spred sig i min kropp.

 

Ett lugnare tempo
Min längtan efter naturen står också för ett sökande efter ett lugnare tempo. Jag tror att vi är många som i vår hektiska vardag har en längtan efter att leva ett mer harmoniskt liv.
För att uppnå mer lätthet i vardagen tänker jag att det handlar om att skapa balans mellan arbete och privatliv. Att sätta gränser för arbetet så det inte blir för mycket arbete, men viktigt är också att känna att man är på rätt plats och att arbetet är givande så att det finns energi kvar när arbetsdagen är slut. Jag tror inte heller vi är ämnade för att jobba heltid egentligen men många gör det för att få ekonomin att gå ihop, för att kunna upprätthålla en viss levnadsstandard.

Ändra sitt mindset
Något som också är väldigt viktigt för att inte säga helt avgörande är att det också handlar om att skifta sitt ”mindset” (tankesätt). Tänker även på det lite klämkäcka uttrycket ”det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”.
För egen del vet jag av tidigare erfarenhet att det spelar ingen roll hur mycket eller lite jag har att göra för stressen finns där i alla fall. När jag tidigare i livet haft lugnare perioder på grund av arbetslöshet, sjukskrivning eller som när jag var ute och reste en längre period i Australien, så var det som att jag ändå hittade nya måsten och saker jag behövde hinna med. Stressen, jäktandet fanns där ändå. Jag skapade detta själv oavsett hur mycket eller lite jag hade att göra. Även om jag nu har kommit en bra bit på vägen med att hantera min stress så lever jag fortfarande med en viss grad av inre stress där mitt tankesätt ofta domineras av tankar som ” det finns alltid så mycket jag borde göra” ”tiden är dyrbar och jag måste använda den väl”.  Det är därför det är så otroligt viktigt för mig att vara i stillhet. Stillheten får jag från naturen, genom meditation eller genom skrivande och kreativt skapande. Då är det som att en annan röst eller ett annat tankesätt tar över. Då upplever jag självkärlek, en klarhet och ofta en stark tillit till livet. När jag fått kontakt med denna inre röst smittar detta ofta av sig på resten av dagen (dagarna). Jag kan fortfarande uppleva stress men det är ändå som att stressen inte biter lika hårt på mig.

Leva närmare naturen, öppna upp för kreativiteten
Nature is calling me home handlar också om att jag vill leva närmare naturen. När jag i juli månad besökte vänner och bekanta som bodde mitt i skogen eller hade hus som låg nära naturen så kände jag så starkt att jag också vill bo på liknande sätt.  Kanske testa på att bo i ett mindre hus till exempel på någons tomt som ligger nära naturen för att testa på känslan att leva liknande som i ett tiny house.

Någon som verkligen bor mitt i naturen är Jonna Jinton som är bloggare och konstnär. När jag såg hennes video om hennes dröm om att leva ett med naturen så grät jag. När hon berättade om hennes längtan bort från storstan så kändes det som att hon pratade om mig, om den längtan som gjort sig så starkt påmind för mig nu. Att få se hennes video där hon också visar och berättar om sin kreativitet väckte något starkt inom mig.  Jag upplevde det som en smärta som väcktes i mig. Jag har känt på liknande sätt när jag för många år sedan började skapa för Dark Desire (se länk längre ner). Jag känner nu att denna smärtan handlar om att jag har så mycket mer kreativitet inom mig som vill ut, som vill få komma till utryck och när kreativiteten inte får ta plats i mitt liv så gör det nästan ont. Nu är det dags för det ljusa skapandet att få ta plats som jag kallar för ”Flourishing Woman” (och Embracing the light).

 

 

Video här ovan från Kroppefjäll.

 

Länkar
Jonna Jinton

https://www.youtube.com/watch?v=-wFsYY71wyk

Dark Desire

https://tkmedvetenhalsa.se/konst/