Sårbarhet
Vi människor är olika som individer, en del av oss är mer känsliga än andra, det är våra olikheter som gör oss unika. Idag pratas det mer om känslighet. Ett begrepp som ofta nämns idag är HSP, Highly sensitive person. Enligt Eleine Aron forskare inom HSP är HSP ett medfött personlighetsdrag (ej diagnos) som finns hos 15-20 procent av befolkningen. Högkänsliga personer föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö.
Ända sedan jag var liten har jag upplevt att jag är extra känslig. I vuxen ålder har jag kunnat ”stänga av” vissa delar av min känslighet i längre perioder. Ibland har jag jobbat väldigt hårt där det inte funnits utrymme för att utrycka den kreativa delen av mig själv. Istället har jag försökt anpassa mig efter en viss mall för att till exempel passa en roll på ett jobb. Men det känns som att det blivit allt svårare för mig att anpassa mig under de senaste åren.
I många år tänkte jag att jag var en känslig person. Under ungdomen utvecklades min känslighet till en depressiv personlighet och det kändes som att det var hela min identitet. Idag ser jag på det annorlunda. Även fast jag fortfarande anser att jag har en känslighet och ibland säger att jag är HSP så har jag under senare år börjat tänka att jag har en sårbarhet/känslighet, istället för att säga att jag är en känslig person, eller att jag har har en känslig personlighet.
Jag tänker att vi har flera personlighetsdrag i personligheten och att en del av personligheten kan vara en känslighet, men att detta inte är måste vara hela vårt jag. Men ändå är denna delen så viktig. Om vi har en känslighet så måste den få komma till utryck, den måste få utrymme. Även om det kan vara jobbigt att ha denna känslighet så behöver vi acceptera den och inte slå på oss själva när att vi inte orkar eller vill anpassa oss.
Jag vill inte bli av med min sårbarhet, den har gjort mig till den människa jag är idag. Den här delen måste får vara med i allt jag gör. Även om min känslighet kan kännas jobbig ibland så älskar jag ändå min sårbarhet. Jag kan lätt fångas av vacker musik. En stark upplevelse i naturen kan röra mig till tårar. I många år skapade jag också kreativt genom foto och när jag skapade var det som att jag klev in i en annan värld.
Jag skriver min affärsplan nu för mitt tredje företag och det blev så tydligt för mig häromdagen att den här känsliga delen av mig själv fortfarande måste få finnas med i företagandet. Jag måste vara autentiskt i mitt företagande, annars faller mitt stora WHY. Utan autenticitet så faller allt, hela min vision. För att jag skall vara autentisk måste jag våga vara sårbar.
I mitt senaste företag berättade jag om min resa genom mörkret. Nu skall jag starta upp ett företag inom hälsa men även föreläsa och ha workhop i sårbarhet och känslor. Jag vill fortfarande beröra det som kan vara svårt att prata om men att samtidigt ännu mera lyfta fram det friska och prata om hur vi kan nå välbefinnande.
Kallar du dig för högkänslig?
Om ja hur ser du på din känslighet?
Hur tar du hand om din känslighet?
Bilder från Pixabay.